Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Ein Psalm Davids, da er war in der Wüste. Gott, du bist mein Gott; frühe wache ich zu dir. Es dürstet meine Seele nach dir, mein Fleisch verlanget nach dir, in einem trockenen und dürren Lande, da kein Wasser ist.

2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Daselbst sehe ich nach dir in deinem Heiligtum, wollte gerne schauen deine Macht und Ehre.

3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Denn deine Güte ist besser denn Leben. Meine Lippen preisen dich.

4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Daselbst wollte ich dich gerne loben mein Leben lang und meine Hände in deinem Namen aufheben.

5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Das wäre meines Herzens Freude und Wonne, wenn ich dich mit fröhlichem Munde loben sollte.

6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Wenn ich mich zu Bette lege, so denke ich an dich; wenn ich erwache, so rede ich von dir.

7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

Denn du bist mein Helfer, und unter dem Schatten deiner Flügel rühme ich.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Meine Seele hanget dir an; deine rechte Hand erhält mich.

9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Sie aber stehen nach meiner Seele, mich zu überfallen; sie werden unter die Erde hinunterfahren.

10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

Sie werden ins Schwert fallen und den Füchsen zuteil werden.

11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.