Psaltaren 63
1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.
Psaume de David. Lorsqu’il était dans le désert de Juda. O Dieu! Tu es mon Dieu, je te cherche; Mon âme a soif de toi, mon corps soupire après toi, Dans une terre aride, desséchée, sans eau.
2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.
Ainsi je te contemple dans le sanctuaire, Pour voir ta puissance et ta gloire.
3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.
Car ta bonté vaut mieux que la vie: Mes lèvres célèbrent tes louanges.
4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.
Je te bénirai donc toute ma vie, J’élèverai mes mains en ton nom.
5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,
Mon âme sera rassasiée comme de mets gras et succulents, Et, avec des cris de joie sur les lèvres, ma bouche te célébrera.
6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.
Lorsque je pense à toi sur ma couche, Je médite sur toi pendant les veilles de la nuit.
7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.
Car tu es mon secours, Et je suis dans l’allégresse à l’ombre de tes ailes.
8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
Mon âme est attachée à toi; Ta droite me soutient.
9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.
Mais ceux qui cherchent à m’ôter la vie Iront dans les profondeurs de la terre;
10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.
Ils seront livrés au glaive, Ils seront la proie des chacals.
11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.
Et le roi se réjouira en Dieu; Quiconque jure par lui s’en glorifiera, Car la bouche des menteurs sera fermée.
