Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

A PSALM OF DAVID, IN HIS BEING IN THE WILDERNESS OF JUDAH. O God, You [are] my God, earnestly I seek You, My soul has thirsted for You, My flesh has longed for You, In a dry and weary land, without waters.

2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

So I have seen You in the sanctuary, To behold Your strength and Your glory.

3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Because better [is] Your kindness than life, My lips praise You.

4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

So I bless You in my life, I lift up my hands in Your Name.

5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

As [with] milk and fatness is my soul satisfied, And [with] singing lips my mouth praises.

6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

If I have remembered You on my bed, I meditate on You in the watches.

7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

For You have been a help to me, And I sing in the shadow of Your wings.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

My soul has cleaved after You, Your right hand has taken hold on me.

9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

And they who seek my soul for desolation, Go into the lower parts of the earth.

10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

They cause him to run on the edge of the sword, They are a portion for foxes.

11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

And the king rejoices in God, Everyone swearing by Him boasts, But the mouth of those speaking lies is stopped!