Psaltaren 62
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.
En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.
2 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.
3 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?
4 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)
De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)
5 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.
6 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.
7 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.
8 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)
Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)
9 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.
Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.
10 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.
Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.
11 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;
Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.
12 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.
Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.
