Psaltaren 62

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

In finem, pro Idithun. Psalmus David. Nonne Deo subjecta erit anima mea? ab ipso enim salutare meum.

2 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

Nam et ipse Deus meus et salutaris meus; susceptor meus, non movebor amplius.

3 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

Quousque irruitis in hominem? interficitis universi vos, tamquam parieti inclinato et maceriæ depulsæ.

4 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)

Verumtamen pretium meum cogitaverunt repellere; cucurri in siti: ore suo benedicebant, et corde suo maledicebant.

5 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

Verumtamen Deo subjecta esto, anima mea, quoniam ab ipso patientia mea:

6 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

quia ipse Deus meus et salvator meus, adjutor meus, non emigrabo.

7 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

In Deo salutare meum et gloria mea; Deus auxilii mei, et spes mea in Deo est.

8 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)

Sperate in eo, omnis congregatio populi; effundite coram illo corda vestra: Deus adjutor noster in æternum.

9 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

Verumtamen vani filii hominum, mendaces filii hominum in stateris, ut decipiant ipsi de vanitate in idipsum.

10 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

Nolite sperare in iniquitate, et rapinas nolite concupiscere; divitiæ si affluant, nolite cor apponere.

11 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

Semel locutus est Deus; duo hæc audivi: quia potestas Dei est,

12 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.

et tibi, Domine, misericordia: quia tu reddes unicuique juxta opera sua.