< Psaltaren 62 >

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.
“To the chief musician, upon Jeduthun, a psalm of David.” Only in God my soul trusted in silence: from him cometh my salvation.
2 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
Only he is my rock and my salvation; [he is] my defense: I shall not be greatly moved.
3 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
How long will ye devise mischief against a man? will ye all assault him murderously, as though he were a falling wall, a tottering fence?
4 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)
Yea, from his height do they take counsel to cast [him] down; they delight in lies: with their mouth do they bless, but inwardly do they curse. (Selah)
5 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
Yea, in God hope in silence, my soul; for from him is my expectation.
6 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
Only he is my rock and my salvation; [he is] my defence: I shall not be moved.
7 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
With God are my salvation and my glory: the rock of my strength [and] my protection are in God.
8 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)
Trust in him at all times, O ye people; pour out before him your heart: God is a protection for us. (Selah)
9 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.
Verily nought are the sons of common men, a lie the sons of the great; they must rise in the balance; they are altogether [lighter] than nought.
10 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.
Do not put your trust in defrauding, and be not rendered vain through robbery: if riches flourish, set not your heart [upon them].
11 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;
Once hath God spoken; [yea, ] twice [what] I have heard: that strength belongeth unto God.
12 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.
And unto thee, O Lord, belongeth kindness; for thou wilt recompense every man according to his works.

< Psaltaren 62 >