< Psaltaren 62 >

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.
For the Leader; for Jeduthun. A Psalm of David. Only for God doth my soul wait in stillness; from Him cometh my salvation.
2 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
He only is my rock and my salvation, my high tower, I shall not be greatly moved.
3 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
How long will ye set upon a man, that ye may slay him, all of you, as a leaning wall, a tottering fence?
4 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)
They only devise to thrust him down from his height, delighting in lies; they bless with their mouth, but they curse inwardly. (Selah)
5 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
Only for God wait thou in stillness, my soul; for from Him cometh my hope.
6 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
He only is my rock and my salvation, my high tower, I shall not be moved.
7 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
Upon God resteth my salvation and my glory; the rock of my strength, and my refuge, is in God.
8 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)
Trust in Him at all times, ye people; pour out your heart before Him; God is a refuge for us. (Selah)
9 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.
Men of low degree are vanity, and men of high degree are a lie; if they be laid in the balances, they are together lighter than vanity.
10 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.
Trust not in oppression, and put not vain hope in robbery; if riches increase, set not your heart thereon.
11 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;
God hath spoken once, twice have I heard this: that strength belongeth unto God;
12 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.
Also unto Thee, O Lord, belongeth mercy; for Thou renderest to every man according to his work.

< Psaltaren 62 >