Psaltaren 62

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

(Til sangmesteren. Til Jedutun. En salme af David.) Min Sjæl er Stille for Gud alene, min Frelse kommer fra ham;

2 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

ja, han er min Klippe, min Frelse, mit Værn, jeg skal ikke rokkes meget.

3 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

Hvor længe stormer I løs på en Mand, - alle slår I ham ned - som på en hældende Væg, en faldende Mur?

4 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)

Ja, de oplægger Råd om at styrte ham fra hans Højhed. De elsker Løgn, velsigner med Munden, men forbander i deres Indre. (Sela)

5 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

Vær stille hos Gud alene, min Sjæl, thi fra ham kommer mit Håb;

6 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

ja, han er min Klippe, min Frelse, mit Værn, jeg skal ikke rokkes.

7 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

Hos Gud er min Hjælp og min Ære, min stærke Klippe, min Tilflugt har jeg i Gud;

8 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)

stol på ham, al Folkets Forsamling, udøs for ham eders Hjerte, Gud er vor Tilflugt. (Sela)

9 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

Kun Tomhed er Mennesker, Mænd en Løgn, på Vægtskålen vipper de op, de er Tomhed til Hobe.

10 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

Forlad eder ikke på vold, lad jer ikke blænde af Ran; om Rigdommen vokser, agt ikke derpå!

11 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

Een Gang talede Gud, to Gange hørte jeg det: at Magten er Guds,

12 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.

Og Miskundhed er hos dig, o Herre. Thi enhver gengælder du efter hans Gerning.