Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David. Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Til songmeisteren, på strengleik; av David. Gud, høyr mitt klagerop, merka mi bøn!

2 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Frå enden av jordi ropar eg til deg, medan hjarta vanmegtast; på eit fjell som er for høgt for meg, må du føra meg upp.

3 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

For du hev vore mi livd, eit sterkt tårn mot fienden.

4 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Eg vil æveleg bu i ditt tjeld, finna livd i skuggen av dine vengjer. (Sela)

5 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

For du, Gud, hev høyrt på mine lovnader, deim som ottast ditt namn, hev du gjeve deira arv.

6 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Du vil leggja dagar til kongens dagar, hans år skal vera som ætt etter ætt.

7 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.

Han skal sitja æveleg for Guds åsyn; set miskunn og truskap til å vara honom!

8 Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

So vil eg æveleg lovsyngja ditt namn, at eg kann løysa mine lovnader dag etter dag.