Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David. Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Dem Vorsänger. Mit Saitenspiel. Von David. Höre, o Gott, mein Schreien, merke auf mein Gebet!

2 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Vom Ende der Erde rufe ich zu dir in der Angst meines Herzens: Führe du mich auf den Felsen, der mir zu hoch ist!

3 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

Denn du bist meine Zuflucht geworden, ein starker Turm vor dem Feind. (Pause)

4 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Laß mich ewiglich wohnen in deinem Zelte, mich bergen im Schatten deiner Flügel!

5 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Denn du, o Gott, hast auf meine Gelübde gehört, du hast mir das Erbteil derer gegeben, die deinen Namen fürchten.

6 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Verleihe dem Könige langes Leben, daß seine Jahre Geschlechter überdauern;

7 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.

möge er ewiglich vor Gottes Angesicht bleiben; gib, daß Gnade und Treue ihn behüten!

8 Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Also will ich deinen Namen immerdar preisen, um meine Gelübde zu bezahlen Tag für Tag.