Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David. Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Au maître de chant. Sur les instruments à cordes. De David. O Dieu, entends mes cris, sois attentif à ma prière.

2 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

De l’extrémité de la terre je crie vers toi, dans l’angoisse de mon cœur; conduis-moi sur le rocher que je ne puis atteindre.

3 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

Car tu es pour moi un refuge, une tour puissante contre l’ennemi.

4 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Je voudrais demeurer à jamais dans ta tente, me réfugier à l’abri de tes ailes! — Séla.

5 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Car toi, ô Dieu, tu exauces mes vœux, tu m’as donné l’héritage de ceux qui révèrent ton nom.

6 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Ajoute des jours aux jours du roi, que ses années se prolongent d’âge en âge!

7 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.

Qu’il demeure sur le trône éternellement devant Dieu! Ordonne à ta bonté et à ta vérité de le garder!

8 Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Alors je célébrerai ton nom à jamais, et j’accomplirai mes vœux chaque jour.