Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David. Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Til Sangmesteren. Til Strengespil. Af David.

2 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Hør, o Gud, paa mit Raab og lyt til min Bøn!

3 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

Fra Jordens Ende raaber jeg til dig. Naar mit Hjerte vansmægter, løft mig da op paa en Klippe,

4 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

led mig, thi du er min Tilflugt, et mægtigt Taarn til Værn imod Fjenden.

5 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Lad mig evigt bo som Gæst i dit Telt, finde Tilflugt i dine Vingers Skjul! (Sela)

6 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Ja du, o Gud, har hørt mine Løfter, opfyldt deres Ønsker, der frygter dit Navn.

7 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.

Til Kongens Dage lægger du Dage, hans Aar skal være fra Slægt til Slægt.

8 Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Han skal trone evigt for Guds Aasyn; send Naade og Sandhed til at bevare ham! Da vil jeg evigt love dit Navn og saaledes Dag efter Dag indfri mine Løfter.