Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David. Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Zborovođi. Uza žičana glazbala. Davidov. O Bože, vapaj mi poslušaj, budi pomnjiv na molitvu moju!

2 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

S kraja zemlje vapijem k tebi jer mi srce klonu. Dignut ćeš me na liticu i pokoj mi dati,

3 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

jer ti si moje sklonište, utvrda čvrsta protiv dušmana.

4 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

O, da mi je stanovati uvijek u tvom šatoru, da se sklanjat' mogu pod okrilje tvoje!

5 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Jer ti, Bože, usliši molbe moje, dade mi baštinu onih što ime ti štuju.

6 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Kraljevim danima pridometni danÄa, kroz koljena mnoga nek' mu ljeta traju,

7 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.

nek' pred Bogom uvijek vlada; dobrotu i vjernost pošalji da ga čuvaju!

8 Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Ovako ću pjevat svagda tvom imenu, dan za danom vršit' zavjete svoje.