Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Ki he Takimuʻa ʻi he Susani-Etuta, ko e Saame mahuʻinga ʻa Tevita, ke ako ʻaki; ʻi heʻene tauʻi ʻa ʻElama-Nahalaimi mo ʻElama-Sopa, pea liu mai ʻa Soape, ʻo ne tāmateʻi ʻi he luo ʻoe māsima ʻae tokotaha mano ma toko ua afe ʻoe kakai ʻItomi. ‌ʻE ʻOtua, kuo ke liʻaki ʻakimautolu; kuo ke veteki ʻakimautolu; naʻa ke houhau; ke ke toe tafoki mai kiate kimautolu.

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Kuo ke lulu ʻae fonua ke tetetete; kuo mafahifahi ia: ke ke fakalelei hono ngaahi maumau; he ʻoku ngalulu ia.

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Kuo ke fakahā ʻae ngaahi meʻa faingataʻa ki hoʻo kakai; kuo ke fakainu ʻaki ʻakimautolu ʻae uaine fakaofo.

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Kuo ke foaki ʻae fuka kiate kinautolu naʻe manavahē kiate koe, ke fakahā ia koeʻuhi ko e moʻoni. (Sila)

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Koeʻuhi ke hao ʻaia ʻoku ke ʻofa ai; ke ke fakamoʻui ʻaki ho nima toʻomataʻu, ʻo fanongo kiate au.

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Kuo folofola ʻae ʻOtua ʻi heʻene māʻoniʻoni; “Te u fiefia, te u vaeua ʻa Sikemi, ʻo fuofua ʻae luo ʻo Sukote.

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

‌ʻOku ʻoʻoku ʻa Kiliati, pea ʻoʻoku mo Manase; ko e mālohi foki ʻo hoku ʻulu ʻa ʻIfalemi; ko ʻeku fai fono ʻa Siuta;

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Ko ʻeku ipu kaukauʻanga ʻa Moape; te u lī hoku topuvaʻe ki ʻolunga ki ʻItomi: Filisitia, ke ke vikiviki koe koeʻuhi ko au.”

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Ko hai te ne ʻomi au ki he kolo mālohi? Ko hai te ne aʻutaki au ki ʻItomi?

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

‌ʻE ʻOtua, ʻe ʻikai te ke fai ia, ʻa koe kuo ke liʻaki ʻakimautolu? ʻA koe, ʻE ʻOtua, naʻe ʻikai te ke ʻalu mo ʻemau ngaahi kautau?

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Ke ke tuku kiate kimautolu ʻae tokoni mei he mamahi: he ʻoku taʻeʻaonga ʻae tokoni ʻae tangata.

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Ko e meʻa ʻi he ʻOtua te tau fai mālohi ai: he ko ia ia te ne malaki hifo hotau ngaahi fili.