Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.