Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Al Músico principal: sobre Susan-Heduth: Michtam de David, para enseñar, cuando tuvo guerra contra Aram-Naharaim y contra Aram de Soba, y volvió Joab, é hirió de Edom en el valle de las Salinas doce mil. OH Dios, tú nos has desechado, nos disipaste; te has airado: vuélvete á nosotros.

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Hiciste temblar la tierra, abrístela: sana sus quiebras, porque titubea.

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Has hecho ver á tu pueblo duras cosas: hicístenos beber el vino de agitación.

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Has dado á los que te temen bandera que alcen por la verdad. (Selah)

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Para que se libren tus amados, salva con tu diestra, y óyeme.

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Dios pronunció por su santuario; yo me alegraré; partiré á Sichêm, y mediré el valle de Succoth.

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Mío es Galaad, y mío es Manasés; y Ephraim es la fortaleza de mi cabeza; Judá, mi legislador;

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Moab, la vasija de mi lavatorio; sobre Edom echaré mi zapato: haz júbilo sobre mí, oh Palestina.

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¿Quién me llevará á la ciudad fortalecida? ¿quién me llevará hasta Idumea?

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Ciertamente, tú, oh Dios, [que] nos habías desechado; y no salías, oh Dios, con nuestros ejércitos.

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Danos socorro contra el enemigo, que vana es la salud de los hombres.

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

En Dios haremos proezas; y él hollará nuestros enemigos.