Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Til songmeisteren, etter «Vitnemålslilja»; ein miktam av David til å læra, då han stridde med syrarar frå Mesopotamia og syrarar frå Soba, og Joab kom att og slo tolv tusund edomitar i Saltdalen. Gud, du hev støytt oss burt, du hev rive oss sund, du hev vore vreid, kveik oss upp att!

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Du hev fenge landet til å skjelva og rivna; bøt du bresterne, for det stend ikkje stødt!

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Du hev late ditt folk sjå harde ting, du hev skjenkt oss vin so me tumla.

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Men du hev gjeve deim som ottast deg eit merke til å hevja seg for sanning skuld. (Sela)

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

At dei du elskar må verta frelste, so hjelp oss no med di høgre hand, og bønhøyr oss!

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Gud hev tala i sin heilagdom: «Eg vil gleda meg, eg vil skifta ut Sikem, og Sukkotdalen vil eg mæla.

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Meg høyrer Gilead til, og meg høyrer Manasse til, og Efraim er verja for mitt hovud, Juda er min førarstav.

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Moab er mitt vaskarfat, på Edom kastar eg skoen min; ropa høgt for meg, du Filistarland!»

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Kven vil føra meg til den faste by? Kven leider meg til Edom?

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Hev ikkje du, Gud, støytt oss burt? og du, Gud, gjeng ikkje ut med våre herar?

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Gjev oss hjelp imot fienden, for mannehjelp er fåfengd!

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Med Guds hjelp skal me gjera storverk, og han skal treda ned våre fiendar.