Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

In finem, Pro his, qui immutabuntur, in tituli inscriptionem ipsi David in doctrinam, cum succendit Mesopotamiam Syriæ, et Sobal, et convertit Ioab, et percussit Idumæam in valle Salinarum duodecim millia. Deus repulisti nos, et destruxisti nos: iratus es, et misertus es nobis.

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Commovisti terram, et conturbasti eam: sana contritiones eius, quia commota est.

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Ostendisti populo tuo dura: potasti nos vino compunctionis.

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Dedisti metuentibus te significationem: ut fugiant a facie arcus: Ut liberentur dilecti tui:

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

salvum fac dextera tua, et exaudi me.

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Deus locutus est in sancto suo: Lætabor, et partibor Sichimam: et convallem tabernaculorum metibor.

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Meus est Galaad, et meus est Manasses: et Ephraim fortitudo capitis mei. Iuda rex meus:

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Moab olla spei meæ. In Idumæam extendam calceamentum meum: mihi alienigenæ subditi sunt.

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Quis deducet me in civitatem munitam? quis deducet me usque in Idumæam?

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Nonne tu Deus, qui repulisti nos: et non egredieris Deus in virtutibus nostris?

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Da nobis auxilium de tribulatione: quia vana salus hominis.

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

In Deo faciemus virtutem: et ipse ad nihilum deducet tribulantes nos.