Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

A karmesternek, Tanúság lilioma szerint. Dal Dávidtól, tanításra. Midőn háborúskodott Arám-Nakarájimmal és Arám-Czóbával; Jóáb pedig visszatért s megverte Edómot a Sós-völgyben, tizenkétezer embert. Isten, elvetettél minket, rést ütöttél bennünk, haragudtál: bárcsak helyreállítanál minket!

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Megrendítotted a földet, szétrepesztetted, gyógyítsd meg töréseit, mert megingott.

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Láttattál népeddel keményet, itattad velünk a támolygás borát.

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Adtál tisztelőidnek jelzászlót, hogy jeleskedjenek, az igazságnak miatta! Széla.

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Azért hogy megszabadíttassanak kedveltjeid, segíts jobboddal és hallgass meg!

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Isten beszélt szentségében: Hadd ujjongok, hadd osztom ki Sekhémet, és Szukkót völgyét hadd mérem fel.

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Enyém Gilsád és enyém Menasse, Efraim pedig fejem erőssége, Jehúda törvénypálczám.

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Móáb mosdó medenczém, Edómra vetem sarumat; felém, Peléset, riadozzál!

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Ki vezet engem az ostromlott városba, ki vezérel engem Edómig?

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Nemde te, oh Isten, elvetettél minket és nem vonulsz ki, Isten, hadainkkal!

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Adj nekünk segítséget a szorongató ellen; hisz hiábavaló embernek segedelme.

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Istennel végzünk hatalmast és ő tiporja le szorongatóinkat.