< Psaltaren 60 >
1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
Dem Musikmeister, nach “Lilie des Zeugnisses”. Ein Mikhtam von David, zum Lehren, als er mit den Aramäern von Mesopotamien und den Aramäern von Zoba stritt, und Joab umkehrte und die Edomiter im Salzthale schlug, zwölftausend Mann. Gott, du hast uns verworfen, hast und zersprengt; du zürntest - stelle uns wieder her!
2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
Du hast die Erde erschüttert, hast sie gespalten; heile ihre Brüche, denn sie wankt!
3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
Du ließest dein Volk Schweres erleben, tränktest uns mit Taumelwein.
4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
Du gabst denen, die dich fürchten, ein Panier, sich zu erheben um der Wahrheit willen. (Sela)
5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
Damit deine Geliebten errettet werden, so hilf nun mit deiner Rechten und erhöre uns.
6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Gott hat in seinem Heiligtume geredet: “Ich will frohlocken! Ich will Sichem verteilen und das Thal Sukkoth ausmessen.
7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Mein ist Gilead und mein ist Manasse, und Ephraim ist die Schutzwehr meines Hauptes, Juda mein Herrscherstab!
8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."
Moab ist mein Waschbecken; auf Edom werfe ich meinen Schuh, über Philistäa jauchze ich”.
9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Wer führt mich nach der festen Stadt? Wer geleitet mich nach Edom?
10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Hast nicht du, o Gott, uns verworfen und ziehst nicht aus, o Gott, mit unseren Heeren?
11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Schaffe uns Hilfe gegen den Feind,
12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
Mit Gott werden wir Heldenthaten verrichten,