Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Dem Sangmeister, nach (der Weise des Liedes: ) "Eine Lilie ist das Zeugnis", ein Gedicht Davids, zum Lehren.

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Als er mit den Syrern Mesopothamiens und den Syrern von Zoba stritt, / und als Joab zurückkehrte und 12000 Edomiter im Salztal schlug.

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Elohim, du hast uns verworfen, zersprengt; / Du hast uns gezürnt: erheb uns nun wieder!

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Erschüttert hast du das Land, es zerrissen; / Heile seine Brüche, denn es wankt!

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Du ließest dein Volk gar Schweres erleben, / Du hast uns getränkt mit Taumelwein.

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Nun hast du deinen Frommen ein Panier geschenkt, / Um das sie sich scharen sollen / Für die gerechte Sache. (Sela)

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Damit deine Lieben gerettet werden, / So hilf denn mit deiner Rechten und hör uns!

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Elohim hat mir verheißen bei seinem heiligen Namen: / Frohlocken soll ich, austeilen Sichem / Und vermessen das Tal Sukkot.

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Mein ist Gilead und mein Manasse, / Efraim schützt mein Haupt als Helm, / Juda ist mein Herrscherstab.

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Moab ist mein Waschbecken, / Auf Edom werf ich meinen Schuh. / Schrei laut über mich o Philisterstadt!"

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Wer bringt mich hinein in die feste Stadt? / Wer führt mich hin nach Edom?

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Du, Elohim, du hast uns verworfen; / Du zogst nicht aus, Elohim, mit unsern Heeren. O schaff uns Beistand gegen den Feind! / Denn nichtig ist Menschenhilfe. Mit Elohim verrichten wir Heldentaten. / Er wird unsre Feinde zertreten.