Psaltaren 60
1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
`In Ebreu thus, To victorie, on the witnessyng of roose, the swete song of Dauid, to teche, `whanne he fauyte ayens Aram of floodis, and Sirie of Soba; and Joab turnede ayen, and smoot Edom in the `valei of salt pittis, twelue thousynde. `In Jeroms translacioun thus, To the ouercomer for lilies, the witnessing of meke and parfit Dauid, to teche, whanne he fauyte ayens Sirie of Mesopotamye, and Soba, and so forth. God, thou hast put awei vs, and thou hast distried vs; thou were wrooth, and thou hast do merci to vs.
2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
Thou mouedist the erthe, and thou disturblidist it; make thou hool the sorewis therof, for it is moued.
3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
Thou schewidist harde thingis to thi puple; thou yauest drynk to vs with the wyn of compunccioun.
4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
Thou hast youe a signefiyng to hem that dreden thee; that thei fle fro the face of the bouwe. That thi derlyngis be delyuered;
5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
make thou saaf with thi riyt hond `the puple of Israel, and here thou me.
6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
God spak bi his hooli; Y schal be glad, and Y schal departe Siccimam, and Y schal meete the greet valei of tabernaclis.
7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Galaad is myn, and Manasses is myn; and Effraym is the strengthe of myn heed.
8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."
Juda is my king; Moab is the pot of myn hope. In to Idumee Y schal stretche forth my scho; aliens ben maad suget to me.
9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Who schal lede me in to a citee maad strong; who schal leede me til in to Ydumee?
10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Whether not thou, God, that hast put awei vs; and schalt thou not, God, go out in oure vertues?
11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Lord, yyue thou to vs help of tribulacioun; for the heelthe of man is veyn.
12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
In God we schulen make vertu; and he schal bringe to nouyt hem that disturblen vs.
