Psaltaren 60
1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
To the Chief Musician. Upon "The Lily of Testimony." A precious Psalm of David, to instruct. When he waged war with Aram-neharaim, and with Aram-zobah, —and then Joab returned and smote of Edom in the Valley of Salt, twelve thousand. O God, thou hast rejected us—hast scattered us, Thou hast been angry, Wilt thou restore us?
2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
Thou hast shaken the land—hast rent it, Heal thou the fractures thereof—for it hath tottered:
3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
Thou hast suffered thy people to see hardship, Thou hast let them drink the wine of confusion.
4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
Thou hadst given—to them that revere thee—a banner, to float aloft, Because of [thy] faithfulness. (Selah)
5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
That thy beloved ones may be delivered, Save thou with thine own right hand—and answer us.
6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
God, hath spoken in his holiness—I will exult! I will apportion Shechem, And, the Vale of Succoth, will I measure out;
7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Mine, is Gilead—and mine, Manasseh, But, Ephraim, is the defence, of my head, Judah, is my commander’s staff;
8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."
Moab, is my wash-bowl, Upon Edom, will I throw my shoe, Over Philistia! raise shout of triumph.
9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Who will conduct me to a fortified city? Who will lead me as far as Edom!
10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Is it not, thou, O God?—thou hast rejected us! And wilt thou not go forth, O God, with our hosts?
11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Grant us help out of distress, For, vain, is the deliverance of man:
12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
In God, we shall do valiantly, He himself, therefore, will tread down our adversaries.
