Psaltaren 60
1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
For the end, for them that shall yet be changed; for an inscription by David for instruction, when he [had] burned Mesopotamia of Syria, and Syria Sobal, and Joab [had] returned and struck [in] the valley of salt twelve thousand. O God, you have rejected and destroyed us; you have been angry, yet have pitied us.
2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
You have shaken the earth, and troubled it; heal its breaches, for it has been shaken.
3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
You have shown your people hard things: you has made us drink the wine of astonishment.
4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
You have given a token to them that fear you, that they might flee from the bow. (Pause)
5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
That your beloved ones may be delivered; save with your right hand, and hear me.
6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
God has spoken in his holiness; I will rejoice, and divide Sicima, and measure out the valley of tents.
7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Galaad is mine, and Manasse is mine; and Ephraim is the strength of my head;
8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."
Judas is my king; Moab is the caldron of my hope; over Idumea will I stretch out my shoe; the Philistines have been subjected to me.
9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Who will lead me into the fortified city? who will guide me as far a Idumea?
10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Will not you, O God, who have cast us off? and will not you, O God, go forth with our forces?
11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Give us help from trouble: for vain is the deliverance of man.
12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
In God will we do valiantly; and he shall bring to nothing them that harass us.
