Psaltaren 60
1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
Unto the end, for them that shall be changed, for the inscription of a title, to David himself, for doctrine, When he set fire to Mesopotamia of Syria and Sobal and Joab returned and slew of Edom, in the vale of the saltpits, twelve thousand men. O God, thou hast cast us off, and hast destroyed us; thou hast been angry, and hast had mercy on us.
2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
Thou hast moved the earth, and hast troubled it: heal thou the breaches thereof, for it has been moved.
3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
Thou hast shewn thy people hard things; thou hast made us drink wine of sorrow.
4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
Thou hast given a warning to them that fear thee: that they may flee from before the bow: That thy beloved may be delivered.
5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
Save me with thy right hand, and hear me.
6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
God hath spoken in his holy place: I will rejoice, and I will divide Sichem; and will mete out the vale of tabernacles.
7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Galaad is mine, and Manasses is mine: and Ephraim is the strength of my head. Juda is my king:
8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."
Moab is the pot of my hope. Into Edom will I stretch out my shoe: to me the foreigners are made subject.
9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Who will bring me into the strong city? who will lead me into Edom?
10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Wilt not thou, O God, who hast cast us off? and wilt not thou, O God, go out with our armies?
11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Give us help from trouble: for vain is the salvation of man.
12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
Through God we shall do mightily: and he shall bring to nothing them that afflict us.
