Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Unto the end. For those who will be changed, with the inscription of a title, of David himself, for instruction: when he set fire to Mesopotamia of Syria and Sobal, and Joab turned back and struck Idumea, in the valley of the salt pits, twelve thousand men. O God, you have rejected us, and you have ruined us. You became angry, and yet you have been merciful to us.

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

You have moved the earth, and you have disturbed it. Heal its breaches, for it has been moved.

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

You have revealed to your people difficulties. You have made us drink the wine of remorse.

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

You have given a warning sign to those who fear you, so that they may flee from before the face of the bow, so that your beloved may be delivered.

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Save me with your right hand, and hear me.

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

God has spoken in his holy place: I will rejoice, and I will divide Shechem, and I will measure the steep valley of the tabernacles.

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Gilead is mine, and Manasseh is mine. And Ephraim is the strength of my head. Judah is my king.

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Moab is the cooking pot of my hope. Into Idumea, I will extend my shoe. To me, the foreigners have been made subject.

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Who will lead me into the fortified city? Who will lead me all the way to Idumea?

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Will not you, O God, who has rejected us? And will not you, O God, go out with our armies?

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Grant us help from tribulation. For salvation from man is empty.

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

In God, we will act virtuously. And those who trouble us, he will lead to nothing.