Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

For the choirmaster. To the tune of “The Lily of the Covenant.” A Miktam of David for instruction. When he fought Aram-naharaim and Aram-zobah, and Joab returned and struck down 12,000 Edomites in the Valley of Salt. You have rejected us, O God; You have broken us; You have been angry; restore us!

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

You have shaken the land and torn it open. Heal its fractures, for it is quaking.

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

You have shown Your people hardship; we are staggered from the wine You made us drink.

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

You have raised a banner for those who fear You, that they may flee the bow.

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Respond and save us with Your right hand, that Your beloved may be delivered.

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

God has spoken from His sanctuary: “I will triumph! I will parcel out Shechem and apportion the Valley of Succoth.

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Gilead is Mine, and Manasseh is Mine; Ephraim is My helmet, Judah is My scepter.

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Moab is My washbasin; upon Edom I toss My sandal; over Philistia I shout in triumph.”

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Who will bring me to the fortified city? Who will lead me to Edom?

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Have You not rejected us, O God? Will You no longer march out, O God, with our armies?

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Give us aid against the enemy, for the help of man is worthless.

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

With God we will perform with valor, and He will trample our enemies.