Psaltaren 59
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom. Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
Escápame de mis enemigos, o! Dios mío: líbrame de los que se levantan contra mí.
2 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
Escápame de los que obran iniquidad, y sálvame de los varones de sangres:
3 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
Porque, he aquí, han asechado a mi vida: hánse juntado contra mí fuertes sin rebelión mía, y sin pecado mío, o! Jehová.
4 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
Sin mi delito corren, y se aperciben: despierta para encontrarme, y mira.
5 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
Y tú, Jehová Dios de los ejércitos, Dios de Israel, despierta a visitar todas las naciones: no hayas misericordia de todos los que se rebelan con iniquidad. (Selah)
6 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Volverse han a la tarde, ladrarán como perros, y rodearán la ciudad.
7 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty "vem skulle höra det?"
He aquí, hablarán con su boca: espadas están en sus labios, porque, ¿Quién lo oye?
8 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
Mas tú, Jehová, te reirás de ellos: harás burla de todas las gentes.
9 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
Para ti reservaré su fortaleza: porque Dios es mi defensa.
10 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
El Dios de mi misericordia me prevendrá: Dios me hará ver en mis enemigos venganza.
11 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
No los matarás, porque mi pueblo no se olvide; házlos vagabundos con tu fortaleza, y abatelos, o! Jehová, escudo nuestro.
12 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
Por el pecado de su boca, por la palabra de sus labios, y sean presos por su soberbia: y cuenten de maldición y de enflaquecimiento,
13 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
Acába los con furor, acába los y no sean: y sepan que Dios domina en Jacob hasta los fines de la tierra. (Selah)
14 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Y vuelvan a la tarde, y ladren como perros: y rodeen la ciudad.
15 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
Anden ellos vagabundos para hallar que comer: y si no se hartaren, murmuren.
16 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
Y yo cantaré tu fortaleza y loaré de mañana tu misericordia: porque has sido mi amparo, y refugio en el día de mi angustia.
17 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
Fortaleza mía, a ti cantaré: porque eres Dios de mi amparo, Dios de mi misericordia.
