Psaltaren 59
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom. Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
AI Kot, kom kotin dore ia la jan ai imwintiti kan, o kotin pera jan ia mon me palian ia.
2 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
Dore ia la jan me morjued akan, o kotin jauaja ia jan me inon ion nta.
3 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
Irail kin majamajan maur i, me kelail akan pokon pena on ia, a jota dip ai, o jota me jued kot, me i wiadar, Main leowa.
4 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
Irail tan pena o kaonopada a jota dip ai. Kom kotin opada waja, o kotin ieian ia, o ireron mepukat.
5 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
Main leowa, Kot Jepaot, Kot en Ijrael, kotin opada waja, o kotin kadeikada men liki kan karoj. Kom der maki on amen ir, me kin wia dip ni ar aklapalap.
6 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Nin jautik re kin puredo nunun dueta kidi kan, o re kin tanatan jili nan kanim o.
7 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty "vem skulle höra det?"
Kom kotin mani, re kin lidelidu monin; kodlaj kan mi pan kilin au arail: Ij me pan ron?
8 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
A komui, Main leowa, pan kotin kiparamat kin irail, o kom pan kotin kalij irail la.
9 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
Kele pa i, i pan rukila re omui. Pwe Kot pere pa i.
10 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
Kot kin kotin kajale on ia melel a kalanan; Kot kin kotin wiai on ia, i en peren kida ai imwintiti.
11 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
Kom der kotin kame ir ala, pwe nai aramaj akan pan monokela, a kotin kamueit ir pajan ki omui mana, leowa pere pat, kajapoke ir ala.
12 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
Dip eta lokaia en kilin au arail; i me re pan lokidi ni ar aklapalap; pwe re kin lokaia lalaue o likam eta.
13 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
Kom kotin kawe ir ala o der maki on ir; kawe ir ala, pwe ren jolar meakot, ap aja, me Kot kotin kaunda kadaudok en Iakop o jap karoj.
14 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Nin jautik re kin puredo nunun dueta kidi kan, o re kin tanatan jili nan kanim o.
15 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
Re kin tanatan jili rapaki kan ar mana, ap lipaned, ma re jota pan medila.
16 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
A i pan kauleki duen omui manaman, o ni i manjan i pan kapina omui kalanan, pwe komui pere pa i o ai paip ni ran en ai apwal.
17 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
I pan kauli on komui ai paip, pwe Kot pere pa i o ai Kot kalanan.
