Psaltaren 59
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom. Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
Psalmus, in finem, ne corrumpas, David in tituli inscriptionem, quando misit Saul, et custodivit domum eius, ut eum interficeret. Eripe me de inimicis meis Deus meus: et ab insurgentibus in me libera me.
2 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
Eripe me de operantibus iniquitatem: et de viris sanguinum salva me.
3 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
Quia ecce ceperunt animam meam: irruerunt in me fortes.
4 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
Neque iniquitas mea, neque peccatum meum Domine: sine iniquitate cucurri, et direxi.
5 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
Exurge in occursum meum, et vide: et tu Domine Deus virtutum, Deus Israel, Intende ad visitandas omnes gentes: non miserearis omnibus, qui operantur iniquitatem.
6 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Convertentur ad vesperam: et famem patientur ut canes, et circuibunt civitatem.
7 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty "vem skulle höra det?"
Ecce loquentur in ore suo, et gladius in labiis eorum: quoniam quis audivit?
8 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
Et tu Domine deridebis eos: ad nihilum deduces omnes gentes.
9 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
Fortitudinem meam ad te custodiam, quia Deus susceptor meus es:
10 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
Deus meus misericordia eius praeveniet me.
11 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
Deus ostendit mihi super inimicos meos, ne occidas eos: nequando obliviscantur populi mei. Disperge illos in virtute tua: et depone eos protector meus Domine:
12 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
Delictum oris eorum, sermonem labiorum ipsorum: et comprehendantur in superbia sua. Et de execratione et mendacio annunciabuntur
13 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
in consummatione: in ira consummationis, et non erunt. Et scient quia Deus dominabitur Iacob: et finium terrae.
14 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Convertentur ad vesperam, et famem patientur ut canes: et circuibunt civitatem.
15 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
Ipsi dispergentur ad manducandum: si vero non fuerint saturati, et murmurabunt.
16 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
Ego autem cantabo fortitudinem tuam: et exaltabo mane misericordiam tuam. Quia factus es susceptor meus, et refugium meum, in die tribulationis meae.
17 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
Adiutor meus tibi psallam, quia Deus susceptor meus es: Deus meus misericordia mea.
