Psaltaren 59
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom. Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
| למנצח אל תשחת לדוד מכתם בשלח שאול וישמרו את הבית להמיתו הצילני מאיבי אלהי ממתקוממי תשגבני׃ |
2 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
| הצילני מפעלי און ומאנשי דמים הושיעני׃ |
3 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
| כי הנה ארבו לנפשי יגורו עלי עזים לא פשעי ולא חטאתי יהוה׃ |
4 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
| בלי עון ירוצון ויכוננו עורה לקראתי וראה׃ |
5 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
| ואתה יהוה אלהים צבאות אלהי ישראל הקיצה לפקד כל הגוים אל תחן כל בגדי און סלה׃ |
6 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
| ישובו לערב יהמו ככלב ויסובבו עיר׃ |
7 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty "vem skulle höra det?"
| הנה יביעון בפיהם חרבות בשפתותיהם כי מי שמע׃ |
8 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
| ואתה יהוה תשחק למו תלעג לכל גוים׃ |
9 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
| עזו אליך אשמרה כי אלהים משגבי׃ |
10 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
| אלהי חסדו יקדמני אלהים יראני בשררי׃ |
11 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
| אל תהרגם פן ישכחו עמי הניעמו בחילך והורידמו מגננו אדני׃ |
12 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
| חטאת פימו דבר שפתימו וילכדו בגאונם ומאלה ומכחש יספרו׃ |
13 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
| כלה בחמה כלה ואינמו וידעו כי אלהים משל ביעקב לאפסי הארץ סלה׃ |
14 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
| וישובו לערב יהמו ככלב ויסובבו עיר׃ |
15 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
| המה ינועון לאכל אם לא ישבעו וילינו׃ |
16 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
| ואני אשיר עזך וארנן לבקר חסדך כי היית משגב לי ומנוס ביום צר לי׃ |
17 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
| עזי אליך אזמרה כי אלהים משגבי אלהי חסדי׃ |
