< Psaltaren 59 >
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom. Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
For the end. Destroy not: by David for a memorial, when Saul sent, and watched his house to kill him. Deliver me from mine enemies, O God; and ransom me from those that rise up against me.
2 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
Deliver me from the workers of iniquity, and save me from bloody men.
3 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
For, behold, they have hunted after my soul; violent men have set upon me: neither [is it] my iniquity, nor my sin, O Lord.
4 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
Without iniquity I ran and directed [my course aright]: awake to help me, and behold.
5 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
And you, Lord God of hosts, the God of Israel, draw near to visit all the heathen; pity not any that work iniquity. (Pause)
6 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
They shall return at evening, and hunger like a dog, and go round about the city.
7 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty "vem skulle höra det?"
Behold, they shall utter a voice with their mouth, and a sword is in their lips; for who, [say they], has heard?
8 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
But you, Lord, will laugh them to scorn; you will utterly set at nothing all the heathen.
9 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
will keep my strength, [looking] to you; for you, O God, are my helper.
10 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
[As for] my God, his mercy shall go before me: my God will show me [vengeance] on mine enemies.
11 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
Slay them not, lest they forget your law; scatter them by your power; and bring them down, O Lord, my defender.
12 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
[For] the sin of their mouth, [and] the word of their lips, let them be even taken in their pride.
13 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
And for [their] cursing and falsehood shall utter destruction be denounced: [they shall fall] by the wrath of utter destruction, and shall not be; so shall they know that the God of Jacob is Lord of the ends of the earth. (Pause)
14 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
They shall return at evening, and be hungry as a dog, and go round about the city.
15 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
They shall be scattered hither and there for meat; and if they be not satisfied, they shall even murmur.
16 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
But I will sing to your strength, and in the morning will I exult [in] your mercy; for you have been my supporter, and my refuge in the day of mine affliction.
17 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
[You are] my helper; to you, my God, will I sing; you are my supporter, O my God, [and] my mercy.