Psaltaren 58

1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; av David; en sång. Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?

Ki he Takimuʻa, ʻAli-Tasikiti, ko e Saame mahuʻinga ʻa Tevita. ‌ʻAe fakataha, ʻoku moʻoni ʻa hoʻomou lea māʻoniʻoni ʻakimoutolu? ʻAe ngaahi foha ʻoe tangata, ʻoku mou fakamaau totonu koā?

2 Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.

‌ʻIo, ʻoku mou fai kovi ʻi loto; ʻoku mou fakamamafa ʻae kovi ʻo homou nima ʻi māmani.

3 De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.

Talu ʻae māvae ʻae angakovi mo e manāva mo ʻenau hē: ʻoku nau ʻalu hē leva talu ʻenau fanauʻi, ʻi he lea loi.

4 Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,

Ko honau kona ʻoku hangē ko e kona ʻoe ngata: ʻoku nau tatau mo e ngata tuli ʻoku ne tāpuni hono telinga;

5 så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.

‌ʻAia ʻe ʻikai tokanga ki he leʻo ʻoe kau fakafiemālie, neongo ʻae poto lahi ʻoe tangata faiva.

6 Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.

‌ʻE ʻOtua, ke ke sili honau kau nifo ʻi honau ngutu: ʻE Sihova, pakiʻi ʻo toʻo kituʻa ʻae kau nifo lahi ʻoe fanga laione mui.

7 Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd.

Tuku ke vela ʻo vai ʻakinautolu ʻo hangē ko e vai ʻoku tafe maʻuaipē: ʻoka teteke ʻe ia ʻene kau fana ke fana ʻaki ʻene ngaahi ngahau, tuku ke tuʻutuʻu ʻakinautolu.

8 Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.

Ke mole ʻo ʻosi ʻakinautolu ʻo hangē ko e sineli: tuku ke nau hangē ko e tama taʻehoko ʻae fefine, koeʻuhi ke ʻoua naʻa nau mamata ki he laʻā.

9 Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det.

‌ʻI he teʻeki vela ki hoʻomou kulo ʻae okooko ʻakau talatala, ʻe ʻosi ʻene ʻave moʻui ʻakinautolu ʻi hono houhau, ʻo hangē ko e ʻahiohio.

10 Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod.

‌ʻE fiefia ʻae māʻoniʻoni ʻi heʻene mamata ki he totongi: ʻe fufulu ʻe ia hono vaʻe ʻi he toto ʻoe angakovi.

11 Och människorna skola säga: "Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden."

Ko ia ʻe pehē ai ʻe he tangata, “Ko e moʻoni ʻoku ai ʻae totongi ki he māʻoniʻoni: ko e moʻoni ko e ʻOtua ia ʻoku fakamaau ʻi māmani.”