Psaltaren 57
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan. Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
God, be merciful to me! Act mercifully toward me because I come to you to protect me. I ask you to protect me [like little birds are protected under their mother’s] wings [MET] until the storm/danger is ended.
2 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
God, you who are greater than all other gods, I cry out to you, the one who enables me to do all that you desire.
3 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. (Sela) Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
You will answer me from heaven and rescue me, but you will cause those who oppress me to be [defeated and] disgraced! (Think about that!) God will [always] faithfully love me and (will be faithful/will do what he promises).
4 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
[Sometimes] I am surrounded by [my enemies who are like] lions that [kill] humans; [they are like] lions that chew with their teeth [animals that they kill]; but my enemies have spears and arrows, not teeth; and [the false things that] they say [MTY] [hurt people as much as] sharp swords [hurt people] [MET].
5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
God, show in the heavens that you are very great! And show your glory to people all over the earth!
6 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. (Sela)
[It is as if] [MET, HYP] my enemies spread a net to seize me, and I became very distressed [IDM]. [It is as if] [MET, HYP] they dug a deep pit along the path where I walk, but they themselves fell into it!
7 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
God, I have complete confidence [DOU] in you. I will sing to you, and I will praise you while I sing.
8 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
I will awaken myself; I will arise before the sun rises and [praise you while I play] my harp or my (lyre/small harp).
9 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
Lord, I will thank you among [all] the people; and I will sing to praise you among [many] ethnic groups,
10 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.
because your faithful love for us is [as great as the distance from the earth] to the sky, and because your (faithfulness/faithfully doing what you promise) is [as great as the distance] up to the clouds [MET].
11 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
God, show in the heavens that you are very great! And show your glory [to people] all over the earth!
