Psaltaren 57
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan. Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
Katoeng kruek kami hanah. Anih ih bungmu to paro hmah. Saul khae hoi thlungkhaw thungah cawnh nathuem ih. David ih miktam. Aw Sithaw, ka nuiah palungnathaih tawn raeh, ka nuiah palungnathaih tawn raeh! Hae raihaihnawk laem ai karoek to, ka hinghaih nang khaeah ni abuep; ue, na pakhrae tahlip ah ka buep han.
2 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
Kai han hmuennawk boih sahkung Sithaw, Kasang koek Sithaw khaeah ka hang han.
3 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. (Sela) Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
Anih mah van hoiah patoeh ueloe, kai caak han koeh kami mah kasaethuihaih thung hoiah na pahlong tih. Sithaw mah a palungnathaih hoi a loktang lok to patoeh tih. (Selah)
4 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
Ka hinghaih loe kaipui salakah oh; kai loe hmawsaeng kaminawk salakah kang song, nihcae ih haa loe tayae hoi palaa baktiah oh, palainawk loe kanoe parai sumsen baktiah oh.
5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
Aw Sithaw, nang loe, vannawk ranui khoek to lensawk nasoe; na lensawkhaih loe long boenghaih khoek to om nasoe.
6 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. (Sela)
Nihcae loe ka caehhaih loklam ah palok to payang o, ka hinghaih thazok sut boeh; nihcae loe ka hmaa ah tangqom takaeh o moe, angmacae ih tangqom thungah a krak o. (Selah)
7 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
Aw Sithaw, ka palungthin loe cak, ka palungthin loe cak rap; laa to ka sak han, pakoehhaih laa to ka sak han.
8 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
Ka hinghaih, angthawk ah! Katoeng hoi tamoinawk, angthawk oh! Kai doeh kang thawk palang han.
9 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
Aw Angraeng, kaminawk salakah, nang kang pakoeh han; prae kaminawk salakah doeh nang khaeah laa ka sak han.
10 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.
Tipongah tih nahaeloe nam lunghaih loe vannawk khoek to len moe, na loktang lok loe tamainawk khoek to phak boeh.
11 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
Aw Sithaw, nang loe, vannawk ranui khoek to lensawk nasoe; na lensawkhaih loe long boenghaih khoek to om nasoe.
