Psaltaren 57
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan. Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
Malooy ka kanako, Oh Dios, malooy ka kanako; Kay ang akong kalag midangup diha kanimo: Oo, sa landong sa imong mga pako modangup ako, Hangtud nga kining mga kagulanan managpangagi.
2 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
Magatu-aw ako sa Dios nga Hataas Uyamut, Sa Dios nga nagabuhat sa tanang mga butang alang kanako.
3 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. (Sela) Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
Siya magapadala gikan sa langit, ug magaluwas kanako, Sa diha nga ang buot motukob kanako magabiay-biay; (Selah) Ang Dios magapadala sa iyang mahigugmaong-kalolot ug sa iyang kamatuoran.
4 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
Ang akong kalag ania sa taliwala sa mga leon; Nagahigda ako sa taliwala kanila nga mga gisugniban sa kalayo, Bisan sa mga anak sa tawo kang kansang mga ngipon maoy mga bangkaw ug mga udyong, Ug ang ilang dila maoy usa ka mahait nga espada.
5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
Igatuboy ka, Oh Dios, ibabaw sa mga langit; Sa ibabaw sa tibook nga yuta ibutang ang imong himaya.
6 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. (Sela)
Nanag-andam (sila) ug pukot alang sa akong mga lakang; Gipaumod ang akong kalag: Nanagkalot (sila) ug usa ka gahong sa atubangan ko; Sa kinataliwad-an niana, nangahulog (sila) sa ilang kaugalingon. (Selah)
7 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
Malig-on na ang akong kasing-kasing, Oh Dios, malig-on na ang akong kasingkasing: Magaawit ako, oo, magaawit ako ug mga pagdayeg.
8 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
Pagmata, Oh himaya ko; pagmata, salterio ug alpa: Ako sa akong kaugalingon magamata gayud sayo sa kabuntagon.
9 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
Magahatag ako ug mga pasalamat kanimo, Oh Ginoo, taliwala sa mga katawohan: Magaawit ako ug mga pagdayeg kanimo sa taliwala sa mga nasud.
10 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.
Kay ang imong mahigugmaong-kalolot daku ngadto sa mga langit, Ug ang imong kamatuoran hangtud sa mga langit.
11 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
Igatuboy ka, Oh Dios, sa ibabaw sa mga langit; Sa ibabaw sa tibook nga yuta ibutang ang imong himaya.
