< Psaltaren 57 >

1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan. Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
Gode! Nama asigima! Nama asigima! Bai na da Dima gaga: su lamusa: ne maha. Dia ougiaha baba gala: i amoga na da gaga: su ba: su. Amogai esaleawane mulu maha gulubagebe amo dagoiba: le fawane yolesimu.
2 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
Na da Gadodafa Godema wele sia: sa. Bai E da na wali esaloma: ne lamu liligi defele nama iaha.
3 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. (Sela) Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
E da Hebenega amogainini nama dabe adole imunu amola na gaga: mu. E da nama banenesi dunu ili hasalimu. Gode da nama Ea mae fisili asigidafa hou olelemu.
4 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
Nama ha lai dunu ilia na eale sisiga: le disisa. Ilia da laione wa: me amo da dunu fane manusa: hanai agoai. Ilia bese da goge agei amola dadi agoai gala. Amola ilia gona: su da gegesu gobihei ageisoi agoai galebe.
5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
Gode! Dia gasa bagade hou amo mu da: iya olelema! Amola Dia hadigi hou osobo bagade fifi asi gala huluane ilima olelema.
6 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. (Sela)
Nama ha lai dunu da na sa: ima: ne efe gelesi dagoi. Na da se bagade nababeba: le, gala: la sa: i agoai ba: sa. Ilia da na sa: ima: ne uli dogonesi. Be ilia da ili gobele ilila: amoga sa: i dagoi.
7 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
Gode! Na da Dima dafawaneyale dawa: i dagoi. Na da Dima nodosa gesami hea: mu amola Dima nodomu.
8 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
Na a: silibu! Nedigima! Na sani baidama amola na ‘laia’ dusu liligi! Nedigima! Na da amoga eso didilisimu!
9 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
Hina Gode! Na da fifi asi gala amo ganodini Dima nodomu! Na da dunu fifi asi gala huluane amo ganodini Dima nodone sia: mu.
10 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.
Dia mae fisili asigidafa hou da muagado doaga: sa! Dia hame fisisu hou da muagado digila heda: sa!
11 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
Gode! Dia gasa bagade hou amo muagado ganodini olelema! Amola Dia hadigi hou amo osobo bagade fifi asi gala dunu huluane ba: ma: ne, olelema!

< Psaltaren 57 >