Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Müzik şefi için “Uzak Yabanıl Fıstık Ağaçlarındaki Güvercin” makamında Davut'un Miktamı - Gat Kenti'nde Filistliler kendisini yakaladığı zaman Acı bana, ey Tanrı, Çünkü ayak altında çiğniyor insanlar beni, Gün boyu saldırıp eziyorlar.

2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Düşmanlarım ayak altında çiğniyor beni her gün, Küstahça saldırıyor çoğu.

3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

Sana güvenirim korktuğum zaman.

4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

Tanrı'ya, sözünü övdüğüm Tanrı'ya Güvenirim ben, korkmam. İnsan bana ne yapabilir?

5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Gün boyu sözlerimi çarpıtıyorlar, Hakkımda hep kötülük tasarlıyorlar.

6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Fesatlık için uğraşıyor, pusuya yatıyor, Adımlarımı gözlüyor, canımı almak istiyorlar.

7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

Kötülüklerinin cezasından kurtulacaklar mı? Ey Tanrı, halkları öfkeyle yere çal!

8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Çektiğim acıları kaydettin, Gözyaşlarımı tulumunda biriktirdin! Bunlar defterinde yazılı değil mi?

9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

Seslendiğim zaman, Düşmanlarım geri çekilecek. Biliyorum, Tanrı benden yana.

10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

Sözünü övdüğüm Tanrı'ya, Sözünü övdüğüm RAB'be,

11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

Tanrı'ya güvenirim ben, korkmam; İnsan bana ne yapabilir?

12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

Ey Tanrı, sana adaklar adamıştım, Şükran kurbanları sunmalıyım şimdi.

13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

Çünkü canımı ölümden kurtardın, Ayaklarımı tökezlemekten korudun; İşte yaşam ışığında, Tanrı huzurunda yürüyorum.