Psaltaren 56
1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
Ki he Takimuʻa ʻi he Sonatilemi-Lehokimi, ko e Saame mahuʻinga ʻa Tevita, ʻi he puke ia ʻe he kakai Filisitia ʻi Kata. Ke ke ʻaloʻofa kiate au, ʻE ʻOtua: he ʻoku fie folo hifo au ʻe he tangata; ʻoku ne tauʻi au ʻi he ʻaho kotoa, ʻo ne taʻomia au.
2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
Ko e loto ʻo hoku ngaahi fili ʻi he ʻaho kotoa pē ke folo hifo au: he ʻoku tokolahi ʻakinautolu ʻoku tauʻi au, ʻE Fungani Māʻolunga.
3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
ʻI he ʻaho ʻoku ou manavahē ai, te u falala kiate koe.
4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
Te u fakamālō ki he ʻOtua ʻi heʻene folofola; ʻoku ou falala ki he ʻOtua; ʻe ʻikai te u manavahē ki he meʻa ʻe faʻa fai ʻe he kakai kiate au.
5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
ʻOku nau fakakehe ʻeku ngaahi lea ʻi he ʻaho kotoa pē: ko ʻenau fakakaukau kotoa pē ke u kovi ai au.
6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
ʻOku nau fakataha ʻakinautolu, ʻoku nau fakafufū ʻakinautolu, ʻoku nau vakai hoku ʻaluʻanga, ʻi heʻenau holi ki heʻeku moʻui.
7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
Te nau hao koā ʻi heʻenau hia? ʻE ʻOtua, ke ke lī ki lalo ʻae kakai ʻi he houhau.
8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
ʻOku ke lau ʻa ʻeku ʻalu fano pē: ke ke ʻutu hoku ngaahi loʻimata ki hoʻo hina: ʻikai ʻoku nau tuʻu ʻi hoʻo tohi?
9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
ʻO kau ka tangi kiate koe, ʻe foki kimui ai ʻa hoku ngaahi fili: ʻoku ou ʻilo ʻae meʻa ni; he ʻoku ʻiate au ʻae ʻOtua.
10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
Te u fakamālō ki he ʻOtua ʻi heʻene folofola: te u fakamālō kia Sihova ʻi heʻene folofola.
11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
Kuo u falala ki he ʻOtua: ʻe ʻikai te u manavahē ki ha meʻa ʻe faʻa fai ʻe he tangata kiate au.
12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
ʻE ʻOtua, ʻoku ʻiate au hoʻo ngaahi fuakava: te u ʻatu ʻae fakamālō kiate koe,
13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
He kuo ke fakamoʻui hoku laumālie mei he mate: pea ʻikai te ke fakahaofi hoku vaʻe mei he hinga, koeʻuhi ke u ʻeveʻeva ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua ʻi he maama ʻoe kakai moʻui?
