Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Para el músico jefe. Con la melodía de “Paloma silenciosa en tierras lejanas”. Un poema de David, cuando los filisteos lo apresaron en Gat. Ten piedad de mí, Dios, porque el hombre quiere engullirme. Todo el día me ataca y me oprime.

2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Mis enemigos quieren engullirme todo el día, porque son muchos los que luchan orgullosamente contra mí.

3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

Cuando tengo miedo, Pondré mi confianza en ti.

4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

En Dios, alabo su palabra. En Dios, pongo mi confianza. No tendré miedo. ¿Qué puede hacerme la carne?

5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Todo el día tergiversan mis palabras. Todos sus pensamientos son contra mí para mal.

6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Conspiran y acechan, vigilando mis pasos. Están ansiosos por quitarme la vida.

7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

¿Escaparán por la iniquidad? En la cólera, Dios arroja a los pueblos.

8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Tú cuentas mis andanzas. Pusiste mis lágrimas en tu contenedor. ¿No están en tu libro?

9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

Entonces mis enemigos se volverán el día que yo llame. Sé esto: que Dios es para mí.

10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

En Dios, alabaré su palabra. En Yahvé, alabaré su palabra.

11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

He puesto mi confianza en Dios. No tendré miedo. ¿Qué puede hacerme el hombre?

12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

Tus votos están sobre mí, Dios. Te daré las gracias por las ofrendas.

13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

Porque has librado mi alma de la muerte, y evitó que se me cayeran los pies, para que pueda caminar ante Dios a la luz de los vivos.