Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Načelniku godbe, o duši, ki silo trpi od tujcev krdela, odlična pesem Davidova, ko so ga prijeli Filistejci v Gatu. Milosten mi bodi, Bog, ker rohneč me preganja človek, ves dan me stiska oblegovatelj.

2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Rohné zalezovalci moji vés dan, ker mnogo jih je; z višave naj mi pomagajo borilci.

3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

Ko se bodem bal, zaupal bodem v tebe.

4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

V Bogu bodem hvalil besedo njegovo; v Boga bodem zaupal, ne bodem se bal: Kaj naj bi mi storilo meso?

5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Ves dan žalijo mojo stvar; zoper mene merijo vse njih misli v hudo.

6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Zbirajo, skrivajo se oni; na moj sled prežé, kakor ki iščejo življenje moje.

7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

Poleg krivičnosti jim stóri, v jezi pahni ljudstva, Bog.

8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Ti imaš sešteto tavanje moje; v meh svoj deni vsako solzo mojo, ali bi jih ne imel seštetih?

9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

Tedaj se povrnejo sovražniki moji nazaj; tisti dan, ko bodem vpil: To vém, da mi bode Bog na strani.

10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

V Bogu bodem hvalil besedo, v Gospodu hvalil besedo.

11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

V Boga zaupam, ne bodem se bal; kaj bi mi storil človek?

12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

Z menoj bodejo, o Bog, obljube tvoje; zahvaljeval se bodem tebi.

13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

Ker dušo mojo otimaš smrti; ali bi ne rešil nóg mojih padca? da neprestano hodim pred Bogom v tega življenja luči.