Psaltaren 56
1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
In finem, Pro populo, qui a Sanctis longe factus est, David in tituli inscriptionem, cum tenuerunt eum Allophyli in Geth. Miserere mei Deus, quoniam conculcavit me homo: tota die impugnans tribulavit me.
2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
Conculcaverunt me inimici mei tota die: quoniam multi bellantes adversum me.
3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
Ab altitudine diei timebo: ego vero in te sperabo.
4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
In Deo laudabo sermones meos, in Deo speravi: non timebo quid faciat mihi caro.
5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
Tota die verba mea execrabantur: adversum me omnes cogitationes eorum, in malum.
6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
Inhabitabunt et abscondent: ipsi calcaneum meum observabunt. Sicut sustinuerunt animam meam,
7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
pro nihilo salvos facies illos: in ira populos confringes.
8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
Deus, vitam meam annunciavi tibi: posuisti lacrymas meas in conspectu tuo, Sicut et in promissione tua:
9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
tunc convertentur inimici mei retrorsum: In quacumque die invocavero te: ecce cognovi quoniam Deus meus es.
10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
In Deo laudabo verbum, in Domino laudabo sermonem:
11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
in Deo speravi, non timebo quid faciat mihi homo.
12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
In me sunt Deus vota tua, quæ reddam, laudationes tibi.
13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
Quoniam eripuisti animam meam de morte, et pedes meos de lapsu: ut placeam coram Deo in lumine viventium.
