Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Per il Capo de’ musici. Su: “Colomba de’ terebinti lontani”. Inno di Davide quando i Filistei lo presero in Gat. Abbi pietà di me, o Dio, poiché gli uomini anelano a divorarmi; mi tormentano con una guerra di tutti i giorni;

2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

i miei nemici anelano del continuo a divorarmi, poiché sono molti quelli che m’assalgono con superbia.

3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

Nel giorno in cui temerò, io confiderò in te.

4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

Coll’aiuto di Dio celebrerò la sua parola; in Dio confido, e non temerò; che mi può fare il mortale?

5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Torcon del continuo le mie parole; tutti i lor pensieri son vòlti a farmi del male.

6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Si radunano, stanno in agguato, spiano i miei passi, come gente che vuole la mia vita.

7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

Rendi loro secondo la loro iniquità! O Dio, abbatti i popoli nella tua ira!

8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Tu conti i passi della mia vita errante; raccogli le mie lacrime negli otri tuoi; non sono esse nel tuo registro?

9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

Nel giorno ch’io griderò, i miei nemici indietreggeranno. Questo io so: che Dio è per me.

10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

Coll’aiuto di Dio celebrerò la sua parola; coll’aiuto dell’Eterno celebrerò la sua parola.

11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

In Dio confido e non temerò; che mi può far l’uomo?

12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

Tengo presenti i voti che t’ho fatti, o Dio; io t’offrirò sacrifizi di lode;

13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

poiché tu hai riscosso l’anima mia dalla morte, hai guardato i miei piedi da caduta, ond’io cammini, al cospetto di Dio, nella luce de’ viventi.