Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Jusqu'à la Fin, pour le peuple, quand il fut éloigné des saints lieux, inscription de David, lorsque les Philistins l'eurent maîtrisé dans Geth. Aie pitié de moi, ô Dieu, car l'homme m'a foulé aux pieds; tout le jour, il a bataillé contre moi, et il m'a accablé.

2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Mes ennemis m'ont foulé aux pieds tout le jour, à partir de l'aurore; ils étaient nombreux à me combattre.

3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

Mais ils sentiront la crainte, et moi j'espérerai en toi.

4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

En Dieu je louerai mes paroles; tout le jour j'ai espéré en Dieu; je ne craindrai rien de ce que la chair fera contre moi.

5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Tout le long du jour ils ont eu en mépris mes discours; toutes leurs pensées tendaient à me nuire.

6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Ils s'établiront auprès de moi, s'embusqueront et guetteront mes pieds, comme ils ont cherché la perte de mon âme.

7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

Tu ne les sauveras pas; tu briseras les peuples en ta colère, ô mon Dieu.

8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Je t'ai dévoilé ma vie; tu as mis devant toi mes larmes, selon ta promesse.

9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

Mes ennemis tourneront le dos, quel que soit le jour où je t'invoque; voilà comment je reconnais que tu es mon Dieu.

10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

En Dieu je louerai la parole; en Dieu je louerai les discours.

11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

J'ai espéré en Dieu, je ne craindrai rien de ce que l'homme fera contre moi.

12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

En moi sont les vœux de louange que je te rendrai, ô Dieu.

13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

Car tu as délivré mon âme de la mort et mes pieds de la chute, afin que je sois agréable aux yeux de Dieu dans la lumière des vivants.