< Psaltaren 56 >
1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
Pour le chef musicien. Sur l'air de « Silent Dove in Distant Lands ». Un poème de David, quand les Philistins l'ont saisi à Gath. Aie pitié de moi, Dieu, car l'homme veut m'engloutir. Toute la journée, il m'attaque et m'opprime.
2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
Mes ennemis veulent m'engloutir toute la journée, car ils sont nombreux à se battre fièrement contre moi.
3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
Quand j'ai peur, Je vous fais confiance.
4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
En Dieu, je loue sa parole. En Dieu, je mets ma confiance. Je n'aurai pas peur. Que peut me faire la chair?
5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
Tout le jour, ils déforment mes paroles. Toutes leurs pensées sont contre moi, pour le mal.
6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
Ils conspirent et se cachent, à regarder mes pas. Ils sont impatients de prendre ma vie.
7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
Echapperont-ils par l'iniquité? Dans ta colère, renverse les peuples, Dieu.
8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
Tu comptes mes pérégrinations. Tu as mis mes larmes dans ton récipient. Ils ne sont pas dans votre livre?
9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
Alors mes ennemis reculeront au jour où j'appellerai. Je sais ceci: que Dieu est pour moi.
10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
En Dieu, je louerai sa parole. En Yahvé, je louerai sa parole.
11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
J'ai mis ma confiance en Dieu. Je n'aurai pas peur. Que peut me faire l'homme?
12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
Tes vœux sont sur moi, Dieu. Je vous donnerai des offrandes de remerciement.
13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
Car tu as délivré mon âme de la mort, et empêchait mes pieds de tomber, afin que je puisse marcher devant Dieu dans la lumière des vivants.