Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

To the Overseer. — 'On the Dumb Dove far off.' — A secret treasure of David, in the Philistines' taking hold of him in Gath. Favour me, O God, for man swallowed me up, All the day fighting he oppresseth me,

2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Mine enemies have swallowed up all the day, For many [are] fighting against me, O most High,

3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

The day I am afraid I am confident toward Thee.

4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

In God I praise His word, in God I have trusted, I fear not what flesh doth to me.

5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

All the day they wrest my words, Concerning me all their thoughts [are] for evil,

6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

They assemble, they hide, they watch my heels, When they have expected my soul.

7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

By iniquity they escape, In anger the peoples put down, O God.

8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

My wandering Thou hast counted, Thou — place Thou my tear in Thy bottle, Are they not in Thy book?

9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

Then turn back do mine enemies in the day I call. This I have known, that God [is] for me.

10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

In God I praise the word, In Jehovah I praise the word.

11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

In God I trusted, I fear not what man doth to me,

12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

On me, O God, [are] Thy vows, I repay thank-offerings to Thee.

13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

For Thou hast delivered my soul from death, Dost Thou not my feet from falling? To walk habitually before God in the light of the living!