Psaltaren 56
1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
To the chief Musician upon Jonathelem-rechokim, Michtam of David, when the Philistines took him in Gath. Be merciful to me, O God: for man would swallow me up; he fighting daily oppresseth me.
2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
My enemies would daily swallow [me] up: for [they are] many that fight against me, O thou Most High.
3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
In the time when I am afraid, I will trust in thee.
4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
In God I will praise his word, in God I have put my trust; I will not fear what flesh can do to me.
5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
Every day they wrest my words: all their thoughts [are] against me for evil.
6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
They assemble themselves, they hide themselves, they mark my steps, when they wait for my soul.
7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
Shall they escape by iniquity; in [thy] anger cast down the people, O God.
8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
Thou numberest my wanderings: put thou my tears into thy bottle: [are they] not in thy book?
9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
When I cry [to thee], then shall my enemies turn back: this I know; for God [is] for me.
10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
In God will I praise [his] word: in the LORD will I praise [his] word.
11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
In God have I put my trust: I will not be afraid what man can do to me.
12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
Thy vows [are] upon me, O God: I will render praises to thee.
13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
For thou hast delivered my soul from death: [wilt thou] not [deliver] my feet from falling, that I may walk before God in the light of the living?
