Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

TO THE OVERSEER. [SET] ON “A SILENT DOVE FAR OFF.” A MIKTAM OF DAVID, IN THE PHILISTINES’ TAKING HOLD OF HIM IN GATH. Favor me, O God, for man swallowed me up, All the day fighting he oppresses me,

2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

My enemies have swallowed up all the day, For many [are] fighting against me, O Most High,

3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

[In] the day I am afraid I am confident toward You.

4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

In God I praise His word, in God I have trusted, I do not fear what flesh does to me.

5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

All the day they wrest my words, All their thoughts [are] for evil concerning me,

6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

They assemble, they hide, they watch my heels, When they have expected my soul.

7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

They escape by iniquity, In anger put down the peoples, O God.

8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

You have counted my wandering, You place my tear in Your bottle, Are they not in Your scroll?

9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

Then turn back my enemies in the day I call. This I have known, that God [is] for me.

10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

In God I praise the word, In YHWH I praise the word.

11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

In God I trusted, I do not fear what man does to me,

12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

On me, O God, [are] Your vows, I repay thank-offerings to You.

13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

For You have delivered my soul from death, Do You not [keep] my feet from falling? To habitually walk before God in the light of the living!