Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

For the music director. According to “Dove on Distant Oaks.” A psalm (miktam) of David concerning the time the Philistines captured him in Gath. God, please be gracious to me, for people are persecuting me; my attackers fight against me all day long.

2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

My enemies chase me down all the time—there are many of them, attacking me in their arrogance.

3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

But when I'm afraid, I trust in you.

4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

I thank God for his promises. I trust in God, so why should I be fearful? What can mere human beings do to me?

5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

They constantly twist my words against me; they spend all their time thinking of evil things to do to me.

6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

They gather together in their hiding places to keep watch on me, hoping to kill me.

7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

Will they escape when they do so much evil? God, in anger bring these people down!

8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

You've kept track of all my wanderings. You've collected all my tears in your bottle. You've kept a record of each one.

9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

Then those who hate me will run away when I call for your help. For I know this: God is for me!

10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

I thank God for his promises. I thank the Lord for his promises.

11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

I trust in God, so why should I be fearful? What can mere human beings do to me?

12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

God, I will keep my promises to you. I will give thank offerings to you,

13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

for you have saved me from death and kept me from falling. Now I walk in the presence of God, in the light that gives life.