Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Een gouden kleinood van David, voor den opperzangmeester, op Jonath Elem Rechokim; als de Filistijnen hem gegrepen hadden te Gath. Wees mij genadig, o God! want de mens zoekt mij op te slokken; den gansen dag dringt mij de bestrijder.

2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Mijn verspieders zoeken mij den gansen dag op te slokken; want ik heb veel bestrijders, o Allerhoogste!

3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

Ten dage, als ik zal vrezen, zal ik op U vertrouwen.

4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

In God zal ik Zijn woord prijzen; ik vertrouw op God, ik zal niet vrezen; wat zoude mij vlees doen?

5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Den gansen dag verdraaien zij mijn woorden; al hun gedachten zijn tegen mij ten kwade.

6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Zij rotten samen, zij versteken zich, zij passen op mijn hielen; als die op mijn ziel wachten.

7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

Zouden zij om hun ongerechtigheid vrijgaan? Stort de volken neder in toorn, o God!

8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Gij hebt mijn omzwerven geteld; leg mijn tranen in uw fles; zijn zij niet in Uw register?

9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

Dan zullen mijn vijanden achterwaarts keren, ten dage als ik roepen zal; dit weet ik, dat God met mij is.

10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

In God zal ik het woord prijzen; in den HEERE zal ik het woord prijzen.

11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

Ik vertrouw op God, ik zal niet vrezen; wat zou mij de mens doen?

12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

O God! op mij zijn Uw geloften; ik zal U dankzeggingen vergelden;

13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

Want Gij hebt mijn ziel gered van den dood; ook niet mijn voeten van aanstoot, om voor Gods aangezicht te wandelen in het licht der levenden?